Om Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänst
Av förklarliga skäl hålls delar av Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänsters historia fortfarande hemlig. Men sekretessen lättar allt eftersom åren går. Här följer huvuddragen i svensk underrättelse- och säkerhetstjänsts historia vilka är offentliga. Det finns även andra aktörer vilka vi valt att inte redovisa här.
Underrättelsetjänsten
Underrättelsetjänst har i olika former förekommit långt tillbaka i historien. Det var i samband med nationalstaternas uppkomst i Europa under renässansen som underrättelsetjänster i modern mening började inrättas inrättades från slutet av 1600-talet och framåt.
Inrättande av en underrättelsetjänst 1905
I samband med unionskrisen 1905 blev behovet av en underrättelsetjänst akut och man fick improvisera. Den 24 juni samma år utfärdades därför en hemlig promemoria om upprättandet av en underrättelsetjänst. Den var undertecknad av överste Oxenstierna. Det blev officiellt att underrättelsetjänsten grundades genom ett kungligt brev daterat den 24 november och undertecknat av kung Oscar II samt lantförsvarsministern överste Lars Tingsten.
Utrikesbyrån 1907
Lantförsvarsminister Lars Tingsten drev på utvecklingen, och 1907 inrättades Underrättelsebyrån, även kallad UB. Den skulle hantera både inrikes och utrikes underrättelseverksamhet. Under tiden före UB och fram till 1914 var fokus framför allt på Norge och Ryssland. Man var bland annat bekymrad över sågfilarna som vandrade runt i Sverige och slipade sågar och verktyg. Det rörde sig om hundratals säsongsarbetare från Ryssland som under åren 1899 till 1914 arbetade i Sverige som sågfilare. De betraktades som ryska spioner som på sina vandringar misstänktes för att kartlägga befästningsverk med mera.
Försvarsstaben 1937
1937 bildades Försvarsstaben som bestod av de tre avdelningarna: underrättelse-, signaltjänst- och kryptoavdelningen. Signalspaning hade påbörjats redan sommaren 1928 i flottans regi. Man utsåg även försvarsattachéer som byggde upp goda kontakter med militära myndigheter i en rad länder.
Chef för underrättelseavdelningen blev överste Carlos Adlercreutz. Men någon hemlig underrättelseverksamhet fanns i praktiken inte före krigsutbrotten 1939. Då växte verksamheten snabbt till cirka 1 000 personer.
Under denna tid var det svårt att rekrytera kvalificerad militär personal till underrättelsetjänsten. I stället rekryterades akademiker. En av de som rekryterades var religionshistorikern Thede Palm som senare blev chef för underrättelseorganisationen T-kontoret.
C-byrån 1942
Hösten 1942 gjordes underrättelseavdelningen om till sektion 2 i Försvarsstaben, och den innehöll en inrikessektion och en gränssektion, kallad G-sektionen. G-sektionen bröts ut ur organisationen och blev Centralbyrån, även kallad C-byrån. Denna var direkt underställd chefen för sektion 2.
1942 var ett viktigt år, för svensk underrättelsetjänst, under andra världskriget. Det gällde för C-byrån bland annat att kunna förvarna om en eventuell tysk offensiv mot Sverige.
1943 började Sverige bygga upp agentverksamhet i Baltikum. I frågor om radioteknik samverkade man med personal från Försvarets radioanstalt, även kallad FRA.
De goda relationerna mellan den svenska och den finska underrättelsetjänsten möjliggjorde Operation Stella polaris, där finsk underrättelse- och signalspaningspersonal smugglades över Östersjön till Sverige för att inte bli arresterade av ryssarna
Chef för C-byrån var överstelöjtnant Carl Petersén.
Ställföreträdande chef för C-byrån var Helmuth ”Teddy” Ternberg, som vid behov uppträdde under olika namn.
Carl Petersén svarade för kontakterna med framför allt England och Förenade staterna, och Helmuth Ternberg, som talade flytande tyska, svarade för kontakterna med Tyskland.
T-kontoret 1946
1946 gjordes C-byrån om till T-kontoret där ovannämnde Thede Palm blev chef. Det påstås ibland att T stod för Thede, men T stod för Tekniska avdelningen.
Tidigare hade FRA-chefen Torgil Thorén ambitionen att ta över C-byrån och sedermera även T-kontoret, med följd att relationen mellan organisationerna blev rejält infekterad. På 1950-talet gjorde därför FRA-chefen Torgil Thorén en överenskommelse med T-kontorets chef, Thede Palm, där man delade upp ansvarsområdena.
B-kontoret 1957
1957 bildades en ny hemlig enhet för inhämtning av underrättelser. Organisationen kallades först Grupp B men när organisationen 1961 fick status som självständigt kontor ändrades namnet till B-kontoret. Organisationen skulle arbeta parallellt med T-kontoret. Organisationen döptes till B-kontoret efter dess chef Birger Elmér.
1965 slogs det utrikesinriktade T-kontoret samman med det inrikes inriktade B-kontoret och blev Försvarsstabens särskilda byrå med Birger Elmér som chef.
1968 bröts B-byrån ut ur Försvarsstaben och fick lyda direkt under överbefälhavaren.
Från 1973 och framåt kom verksamheten att i media kallas för Informationsbyrån, även kallad IB, som en följd av den så kallade IB-affären där två journalister, Peter Bratt och Jan Guillou med stöd av den sparkade före detta IB-anställde Håkan Isaksson, avslöjade denna hemliga verksamhet. De båda journalisterna dömdes sedermera för spioneri.
Gemensamma byrån för underrättelser 1973
Efter IB-affären bytte B-byrån namn till Gemensamma byrån för underrättelser, även kallad GBU. Organisationen fick mot bakgrund av IB-affären inte bedriva inrikes verksamhet.
Sektionen för särskild inhämtning 1982
Sedermera drogs GBU in i Försvarsstabens organisationsmönster varvid namnet GBU ändrades till Sektionen för särskild inhämtning, även kallad SSI.
Kontoret för särskild inhämtning 1989
1989 ändrades åter namnet. Från och med då benämns verksamheten Kontoret för särskild inhämtning, även kallat KSI, vilken organisatoriskt är inordnad under den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, även kallat Must.
Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten 1994
Den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten bildades den 1 juli 1994 genom en sammanslagning av Underrättelse- och säkerhetsledningen, även kallat USL, samt Underrättelse- och säkerhetskontoret, även kallat USK. Ovannämnda KSI ingår sedan dess organisatoriskt i Must.
Carlos Adlercreutz
Överste
Thede Palm
C-byrån 1942
Carl Petersén
Överstelöjtnant
Helmuth ”Teddy” Ternberg
Stf chef C-byrån
Birger Elmér
Försvarets Radioanstalt
Signalspaning under första världskriget
Sverige bedrev signalspaning redan under första världskriget. Det var marinens telegrafister som när det hade tid över signalspanade mot den ryska östersjöflottans signaltrafik. Efter fredsslutet 1918 fortsatte marinen sin signalspaning mot den sovjetiska flottan. Verksamheten svällde, och på 1930-talet startades kurser i kryptoforcering för, som man uttryckte det, värnpliktiga lämpliga studenter.
I samband med att försvarsstaben bildades 1937 anordnades där en signaltjänstavdelning och en kryptoavdelning. 1938 inrättades ett för försvarsgrenarna gemensamt signalspaningsdetachement i Karlskrona. Detachementet benämndes Försvarsstabens Radioanstalt. Verksamheten var mycket framgångsrik när andra världskriget bröt ut 1939 och expanderade kraftigt. Det beslöts därför att den signalspaning och kryptoforcering som skötts vid Försvarsstaben skulle lyftas ut och bli en självständig myndighet.
FRA bildas
FRA bildades den 1 juli 1942 och kallades initialt för Försvarsväsendets radioanstalt innan det ändrade namn till Försvarets radioanstalt. Signalspaningen kom att bedrivas från markbaserade detachement samt från signalspaningsfartyg och -flyg.
Samverkan med finsk signalspaning
Under andra världskriget samarbetade Sveriges och Finlands signalspaning. Samarbetet fortsatte även under fortsättningskriget. Samarbetet handlade om utbyte av signalspaningsresultat och analys av Sovjetunionen signaltrafik, såväl militär som diplomatisk radiotrafik.
Finland visste att vid den sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna hade deras underrättelsepersonal fängslats och till och med avrättats. Finländarna var allvarligt hotade av Sovjetunionen, och började sommaren 1944 ta kontakt med den svenska underrättelsetjänsten, via kontaktpersonen major Helmuth ”Teddy” Ternberg på C-byrån. Man gjorde upp en evakueringsplan med kodnamnet Stella Polaris, som innebar att man i största hemlighet under september 1944 till Sverige smugglade ut 750 finländare, som bestod av underrättelsepersonal och deras familjer. Man förde även över en hel del radioutrustning och signalspaningsinformation. Det blev ett värdefullt tillskott till radioanstaltens verksamhet.
Det blev emellertid ingen sovjetisk ockupation av Finland, och då återvände de flesta till sitt hemland. Men ett 20-tal stannade kvar och blev anställda på FRA. Det blev rekordsnabba beslut om svenskt medborgarskap för dem som anställdes på FRA.
Några särskilt uppmärksammade händelser
Viss signalspaning genomfördes från juni 1951 från flygplan. Signalspaningen var främst så kallad teknisk signalspaning mot sovjetiska signaler med kort räckvidd, främst radarsignaler.
Det blev en världsnyhet när sovjetiskt jaktflyg 1950 sköt ner en av radioanstaltens DC-3: or. Ett svenskt spaningsplan av typen Catalina skickades ut för att leta efter DC-3:an, men även detta flygplan sköts ner. Relationen mellan Sverige och Sovjetunionen blev, om möjligt, ännu mer frostig.
1956 lämnade FRA underrättelser till vår regering om hur sovjetiska stridsvagnar rullade in i Ungern för att krossa upproret mot den kommunistiska regimen.
FRA hade genom signalspaning fått förhandsinformation om att Sovjetisk trupp skulle gå in i Tjeckoslovakien 1968, även kallat Pragvåren.
Satellitspaning
Tekniken och radiokommunikationen utvecklades, och under 1970-talet började FRA utveckla sin förmåga att signalspana mot satelliter.
Radioanstaltens signalspaning var och är en mycket värdefull underrättelseresurs. Det är noga reglerat vilka myndigheter som får beställa signalspaningsinformation från FRA. Regeringen är en av beställarna.
När Berlinmuren föll 1989 och det kalla kriget ansågs ha upphört kom radioanstaltens uppdrag att både förändras och breddas. Det behövdes information till Försvarsmakten inför de internationella uppdrag man genomförde och genomför i en rad länder.
FRA-lagen 2009
Den 1 januari 2009 trädde FRA-lagen i kraft. FRA fick nu rätt att utöver trådlös radiokommunikation spana även mot kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser, det vill säga telefon och en stor del av internettrafiken, för att kartlägga yttre hot mot Sverige.
Den information FRA rapporterar om är bland annat militär förmåga i andra länder, utvecklingen i krigs- och konfliktregioner, internationell terrorism samt IT-angrepp i det globala nätet.
De som idag får ge FRA signalspaningsuppdrag är regeringskansliet, Försvarsmakten, Säpo, Nationella Operativa Avdelningen, även kallad NOA. I samtliga fall handlar det om att kartlägga utländska förhållanden.
Säkerhetstjänsten
Det första egentliga embryot till säkerhetstjänst kan spåras till kung Erik XIV som gav Jöran Persson i uppdrag att bygga upp en säkerhetstjänst. Säkerhetstjänsten hade två prioriterade uppdrag: Att fokusera på ryssarnas aktiviteter men framför allt på adeln. Jöran Persson adlades med namnet Tegel i mitten av 1560-talet. Jöran Persson missbrukade sin makt och det slutade med att han arresterades i september 1568 och underkastades flera timmars tortyr. Han avrättades därefter genom halshuggning. Efter avrättningen styckades hans kropp och steglades på Brunkeberg i centrala Stockholm.
Polisbyrån 1914 – 1918
Den moderna säkerhetstjänsten grundades sommaren 1914 i samband med att första världskriget bröt ut. Verksamheten fick namnet Generalstabens första byrå, men kallades allmänt för Polisbyrån. Uppdraget var att förhindra och avslöja spioneri. När Polisbyrån var som störst bestod den av tio poliser.
Statens polisbyrå 1918 - 1932
Den 1 mars 1918 skildes Polisbyrån från Generalstaben och bildade en självständig organisation under Stockholms polismästare. När första världskriget slutade i november 1918 lades Polisbyrån ner. Det blev i stället Stockholmspolisen som tog över ansvaret och byråns uppgifter förändrades från att jaga spioner till att övervaka utlänningar i allmänhet i Sverige och föra utlänningsregister. Säkerhetstjänsten, som då inte tillhörde Stockholmspolisen, bestod då av tio polismän som hyrde tre rum i polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Som chef utsågs polisintendent Eric Hallgren.
1923 bildas Politiska avdelningen inom Stockholms kriminalpolis och bytte namn så småningom till 6:e roteln. Avdelningens uppgift var att övervaka personer som sympatiserade med Sveriges kommunistiska parti (SKP) och liknande organisationer samt högerextremister.
Statspolisen 1932 – 1937
I maj 1931 pågick en arbetskonflikt i Ådalen. Det utmynnade i att fem personer sköts ihjäl av militär som stod under polismans befäl. Som en följd av detta inrättades en statspolis 1932 och polisbyråns verksamhet överfördes till Statspolisen.
1937 inrättades en lokal säkerhetspolisavdelning i Göteborg efter beslut av polismästare Ernst Fontell, vilken är densamme som gett namn till platsen framför regionpoliskontoret i Göteborg.
Radiokontrollanstalten 1937
Som ett led i att bekämpa spioner inrättades i största hemlighet en organisation som bedrev signalspaning mot spionernas radiotrafik och fick namnet Radiokontrollanstalten, även kallad RKA. Verksamheten kom senare att införlivas i den polisiära organisationen. Men verksamheten var så hemlig att endast några i ledningen kände till dess existens.
Efter andra världskriget då det kalla kriget började och hotet från Sovjet var påtagligt blev verksamheten permanent. Signalspaning blev en av organisationens viktigaste metoder för att avslöja misstänkta spioner.
Socialstyrelsens utlänningsbyrå 1938 – 1944
Polisbyrån uppgick 1938 i Socialstyrelsens utlänningsbyrå, som den 1 juli 1944 blev en del av Statens utlänningskommission. Den 1 juli 1969 övertog Statens invandrarverk kommissionens arbetsuppgifter.
Allmänna säkerhetstjänsten 1938 – 1946
Parallellt med Socialstyrelsens utlänningsbyrå påbörjades 1937 arbetet med att skapa en hemlig polisiär säkerhetstjänst men det fanns i regeringen statsråd som var emot detta eftersom de såg detta som inrättande av en politisk polis. Arbetet gick långsamt, men den 10 juni 1938 undertecknades en hemlig kungörelse om Allmänna Säkerhetstjänstens organisation och bemanning. Som kuriosa kan berättas att regeringen passade på att fatta beslutet om undertecknandet när de motsträviga statsråden hade semester. Den var så hemlig att inte ens byråns tilltänkte chef Eric Hallgren fick veta att han utsetts till just det. Samma dag som det andra världskriget bröt ut, den 1 september 1939, bildades avdelning 100. Både Eric och övrig personal blev informerade först efter den 1 september 1939.
Avdelningen bestod av fyra poliser vilka arbetade i en lokal i stadsdelen Gamla stan i Stockholm. Huvudverksamheten bestod i kontraspionage, kontrasabotage och censur. Verksamheten expanderade och 1940 bildades Allmänna Säkerhetstjänsten, även kallad STJ.
Den Allmänna Säkerhetstjänsten bestod av tre byråer. Byrå 1(Centralbyrån) kontrollerade och censurerade post, telegram, radio och telefonsamtal. En av Sveriges kanske mest kända författare, Astrid Lindgren, arbetade under kriget på Allmänna Säkerhetstjänstens postkontroll i Stockholm med att kontrollera och censurera post.
De andra två byråerna var Byrå 2 (Spaningsbyrån) som bedrev spaning mot misstänkta personer i Sverige, samt Byrå 3 (Expeditionsbyrån) som var verksamhetens administrativa avdelning.
Statspolisen 1946 – 1965
Efter andra världskriget skedde en kraftig nedskärning av den svenska säkerhetstjänsten. Antalet anställda minskade från drygt 1000 till 100 och säkerhetstjänsten underställdes organisatoriskt Statspolisens tredje rotel under ledning av statspolisens chef Georg Thulin. Organisationen skulle endast vara tillfällig eftersom man ansåg att det inte behövdes någon säkerhetspolis i Europa efter andra världskriget.
Trots detta greps marinspionen Ernst Hilding Andersson sommaren 1951 och dömdes till livstids straffarbete för grovt spioneri för Sovjetunionen.
Ett decennium senare, den 25 juni 1963 greps flygvapenöversten Stig Wennerström, med kodnamn Örnen, och dömdes till livstids straffarbete och senare till tjugo års fängelse för grovt spioneri för den sovjetiska underrättelsetjänsten GRU. 1974 blev han villkorligt frigiven.
Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning 1965 – 1989
När polisväsendet förstatligades 1965, bildades Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, även kallad RPS/Säk, för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet och var underställd Rikspolisstyrelsen. Denna period blev sannolikt mer händelserik än vad säkerhetsavdelningen och någon annan hade kunnat ana.
Även om enstaka bombattentat genomfördes tidigare under 1900-talet med Almatheadådet i Malmö hamn 1908 och attentatet mot tidningen Norrskensflamman i Luleå 1940 ser man med dådet på den Jugoslaviska ambassaden i Stockholm den 7 april 1971 som terrorismens intåg i Sverige med efterföljande flygkapningen på Bulltofta i september 1972, ockupationen av Västtyska ambassaden den 24 april 1975 och Operation Leo 1976 där Röda arméfraktionen planerade att kidnappa statsrådet Anna-Greta Leijon.
Sveriges genom tidernas största utpressningsfall, kallat Operation Cobra, påbörjas 1983 med att rikspolischefen Holger Romander får ett brev från signaturen C med krav om en summa på över 1,5 miljarder kronor. Efter ett antal bombatrapper och ett omfattande arbete av säkerhetstjänsten greps förövaren i maj 1984 och dömdes till psykiatrisk vård.
Statsminister Olof Palme mördas på öppen gata vid korsningen Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 på väg hem från biografen Grand tillsammans med sin hustru. Säkerhetsavdelningen fick motta stark kritik både för bristande livvaktsskydd och brister i utredningen även om det var Stockholmspolisen och inledningsvis under ledning av länspolismästare Hans Holmér.
Krigsmaterielinspektör Carl-Fredrik Algernon omkom när han föll framför ett tåg vid T-centralen i Stockholms tunnelbana den 15 januari 1987. Fallet fick stor uppmärksamhet då det rådde, och fortfarande råder, konspirationsteorier om att dödsfallet har kopplingar till Bofors smuggling av vapen och mordet på den tidigare statsministern Olof Palme året innan.
Säkerhetspolisen 1989
1989 blev Säkerhetspolisen, även kallad Säpo, en självständig organisation med en generaldirektör som verksamhetschef, vid namn Mats Börjesson, men var fortfarande en del av Rikspolisstyrelsen och således utan eget myndighetsansvar. Inför bildandet av en egen självständig myndighet sökte man under flera år efter funktionella lokaler eller tomt för huvudkontoret vilket faktiskt slumpade sig att hamna på fastigheten, med gamla beteckningen, Ingenting 1:1 men numer Kvarteret Laboratoriet 1 i Solna dit man flyttade 2013. Nu fick även Säpo det formella ansvaret för livvaktsskyddet av den centrala statsledningen samt statsbesök.
Den 5 november 2002 greps en anställd ingenjör i 40-årsåldern på Ericssons utvecklingsavdelning för att ha sålt teknisk information till den ryska underrättelsetjänsten. Hand dömdes till åtta års fängelse för grovt spioneri och hans medhjälpare till fyra år för företagsspioneri.
Utrikesminister Anna Lindh blir nedstucken med kniv den 10 september 2003 på varuhuset NK i centrala Stockholm och avlider strax efter. Efter två veckor greps en 24-åring ensam förövare och dömdes 2004 till livstids fängelse. Ännu en gång kritiseras livvaktsskyddet inom Säkerhetspolisen.
Den 1 oktober 2005 greps en ungersk datahacker i 20-årsåldern under en resa till Sverige efter att ha stulit källkoder avsedda för mobiltelefoner från Ericsson och lagt ut för försäljning på nätet. Han dömdes till tre års fängelse för grov företagsspioneri.
Mitt i julhandeln den 11 december 2010 utlöser Sveriges förste självmordsbombare först en bomb i en bil på Olof Palmes gata i centrala Stockholm för att några minuter senare ytterligare ett bombbälte med en större mängd småspik och kulor i korsningen Bryggaregatan och Drottninggatan. Något går fel och självmordsbombaren blir det enda offret där slumpen gjorde att bomben inte dödade och skadade betydligt fler människor.
Säkerhetspolisen en självständig myndighet 2015
Den 1 januari 2015 blev Säpo en självständig myndighet med en generaldirektör som erhöll fullt myndighetsansvar. Generaldirektören har även titeln säkerhetspolischef. Den första säkerhetspolischefen blev Anders Thornberg, sedermera rikspolischef.
Fredagen den 17 april 2017 kapas en lastbil tillhörandes Spendrup som körs i full fart längs Drottninggatan och medvetet kör på gående längs det populära gångstråket mitt i Stockholm. Tre dödas på gatan och ytterligare två avlider senare på sjukhuset. Redan samma dag grips en misstänkt gärningsman som senare även fälls för brottet. Både tur och att flera myndigheter, däribland polisen och nationella insatsstyrkan, precis hade genomfört en terrorövning kan ha bidragit till den snabba upplösningen.
Under hösten 2021 grips två bröder från Uppsala med rötter i Iran för grov obehörig befattning med hemlig handling och kontakter med Ryssland. Den äldre brodern har en bakgrund inom både Säkerhetspolisen såväl som de mest sekreta delarna av Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten men arbetade vid gripandet på Livsmedelsverket som chef för generaldirektörens stab. Den äldre brodern dömdes till livstids fängelsestraff och den sju år yngre brodern dömdes till 9 år och 10 månader.
Eric Hallgren